Ibland blir allt jobbigt från början

Kan inte sommarlovet ta slut någon gång! Barnen har tröttnat, vi vuxna har tröttnat. Barnen bara skriker och min autistiske son har börjat svära. 😦

De gnäller, gnäll-skriker, vägrar lyssna och ibland slåss de, inte slagsmål utan mer en box när mamma inte ser. När vi går ut och hittar på något så börjar de direkt att tjata om nästa sak de ”ska göra” eller ”ska ha”.

Vi hittar på massa roliga saker för dem men de längtar ändå tillbaka till skolan. Kompisarna, rutinerna, BAMBA ha ha. Sommarlovet är två veckor för långt känns det som.

Dottern är sex år och ska börja förskoleklass den här terminen. Hon ser verkligen fram emot detta och både längtar och fruktar som vi alla gjorde innan vi skulle börja i skolan. Hon har tur ändå. Hon har två kompisar från förskolan som ska börja i samma klass, två kompisar som ska gå på samma skola och två kompisar från sin storebrors klass. Men det så klart jobbigt och svårt att vara sexåring. Man går från att vara ett litet barn som behöver hjälp och stöd med det mesta till ett stort barn som kan börja ta hand om sig själv på ett annat sätt. Och skolan där man förväntas ta ansvar och får vara lite mer fri och mindre övervakad än vad man var när man gick på förskolan.

Det blev inte mycket tid över till att fundera över storyn i boken heller. Och imorgon har vi fullt upp. Vi ska på actionpainting på Röda sten och sedan till trädgårdsföreningen, hmm, eller om det var Botaniska, jag har det uppskrivet i varje fall.

Sambon var tvungen att arbeta med sitt datorprogram på morgon, förmiddag och jag fick själv ha hand om alla tre, som dessutom var på gnäll, skrik och bråkhumör, på samma gång som jag städade och höll undan. Meningen var att vi alla skulle ut på promenad efteråt men jag var alltför trött för att orka efter både barn, städ och dessutom har jag kroppsliga besvär. Inga farliga men plågsamma och irriterande som förhindrar mig att sova och som gör det svårt att orka med dagarna. Får boka akuttid på måndag tror jag bestämt.

Men, men, nu så ska jag försöka sova och hoppas på att morgondagen blir bättre och roligare.

Publicerad av liberiaviking

Jag är en fyrabarnsmamma med tre barn i livet och en ängel. Jag har överlevt min uppväxt. Bott 9 år utomlands men är nu tillbaka i Göteborg där jag bor med min familj som jag älskar obeskrivligt mycket. Vårt äldsta barn har autism och är den mest underbara lille kille vi kunnat önska oss. Vi har även två NT flickor. Jag diagnostiserades nyligen med ADHD och har precis börjat äta medicin. Min sambo är mitt livs kärlek och min klippa i allt <3 Jag har sagt upp bekantskapen med min mamma och äldsta syster. Jag har fler syskon men bara god kontakt med två av dem. Följ med mig på min resa genom livet. Kärleken och lyckan i min familj. Sorgen över vår dotter. Kampen för att resa sig igen efter så mycket tragiska händelser och trauman. Allt med hopp och humor och säkerligen en hel del kontroverser, Moahaha

Lämna en kommentar

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång